23 augusti 2008

I diktatur passar Odenbergs resonemang bäst.

Jag läser den avgångne försvarsminister Odenbergs debattartikel i DN. Han gör det han alltid varit bäst på domdera och förakta sina motståndare. Han pratar FRA och att kritikerna har misstförstått pågrund av att säkerhetstjänsten är hemlig. Även de som enligt mening borde ha insikt, dvs fd justitieministrar, partiledare etc.

Odenberg skulle passa bäst i en diktatur. I en demokrati är nämligen de folkvalda skyldiga att kunna förklara vad deras lagstiftning innebär och varför den behövs. Annars avsätts de i nästa val. Det är demokratins kärna som tyvärr går i konflikt med hemlig säkerhetstjänst.


Det är regeringens och förespråkarnas förbannade skyldighet och förklara vad vi missförstått. Ur min synvinkel verkar det vara Odenberg som missförstått både demokratins spelregler och de senaste dagarnas konstruktiva förslag kring FRA-lagstiftningen. De senaste dagarnas förslag har framkommit för att minimera misstanken om att staten avlyssnar sina egna medborgare och för att undvika nya IB-affärer.

2 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Ta det lugnt och hetsa nte upp dig. Det här är allvarliga saker.

Som om det bara handlade om den enskildes barnporrsamlig, eller vad det nu kan vara man är så otroligt rädd om sin integritet för! FRA-frågan kan inte frikopplas från et stora sammanhanget.

Internationell storpolitik. Peak oil och Västerns energikris, vilket i kombination med den amerikanska ekonomins obotliga strukturkris kan leda till ett desperat agerande från den amerikanska supermakten, med sikte på att vinna kontroll över oljetillgångarna inte bara i Irak, utan även i Iran. Härvidlag ligger uSA på kollisionskurs med ryska och framför allt kinesiska intressen, och även Indien framstår som ett osäkert kort att räkna med. Jag utgår från att Irans luftförsvar och övriga militära kapacitet byggs upp med diskret kinesiskt och kanske även ryskt bistånd. Ett desperat israeliskt flygangrepp mot Irans atomanläggningar kan föranleda iransk reaktion med stängning av Hormuzsundet och missilangrepp på de irakiska oljeanläggningarna, varigenom världen omedelbart kastas in i akut kris med överhängande risk för storkrig. I detta läge finns det skäl att kritiskt ifråga sätta amerikansk baspolitik. Hur garantera att inte baserna i Polen utruystas med offensiva vapensystem? Gardering mot iranska interkontinentala robotar förefaller långsökt, och inte heller mot ryska sådana finns klart motiv, eftersom de senare snarare tar vägen över ishavet. Det finns alltså grundad misstanke om offensiva syften, och den ryska oron för inringning vfrån Baltikum, Östeuropa, Ukraina och Georgien tycks ha en välgrundad defensiv aspekt som inte skall missaktas, och med de ryska militärstrategiska motåtgärderna får vi nu en mycket snabbt ökad spänning i världsläget. Att marknaderna bör prisa denna politiska aspekt negativt synes självklart med hänsyn till ev. effekter på oljepriset.

Det är för svensk statsnytta vitalt att göra en korrekt bedömning av rådande världsläge. Då måste de ryska avsikterna utrönas grundligt, vilket käver informationsinhämtning på bred front och avancerad analys. Mot denna bakgrund gör svensk FRA-debatt intryc av patetiskt ankdammsplask. Vi har långt större bekymmer än så.

Man skall inte vattna blommorna när huset brinner!

Allt det här FRA-tjoandet förtjänar faktiskt ingen respekt. Det är bara för glyttigt alltihop. Jag är övertygad om att våra bloggande frihetshjältar står inför en pedagogiskt mycket utvecklande kalldusch. De riskerar att inom en nära framtid framstå som utomordentligt fåniga, hela gänget.

Lupus sa...

Rubriken på Odenbergs DN-artikel "FRA-spioneri mot utlandet berör inte vår integritet" kan översättas till: "Vi skiter i utlänningars integritet. I synnerhet skiter vi i dina utländska bekantas, vänners och släktingars integritet." Är detta Sveriges nya utrikespolitik?