EU och integriteten

Även om jag inte bloggade när EU tog fram sitt förslag om lagring av all trafikdata så var jag kritisk och informerade ganska många om vad förslaget innebar egentligen. Tyvärr var ju Sveriges dåvarande justitieminister Bodström drivande också. Nu i höst är det dags för Sveriges riksdag att klubba igenom Sveriges lag basserat på direktivet. Vi är tydligen sent ute. Tyvärr verkar loggningslagen stressas igenom riksdagen av regeringen, på samma sätt som FRA-lagen.

Häromdagen skrev ett antal debatörer hur man med hjälp av att veta vem som kommunicerar med vem kan kartlägga ens varnor på ett sätt att bevakaren kan få mer kunskap om en själv än vad man själv har. De tog det i FRA-perspektivet men samma sak gäller för loggningslagen. Jag tänker inte skriva mer om FRA-lagen just nu utan hoppas att patcharna som regeringen skall lägga fram i höst blir tillräckligt bra, annars åtekommer jag.

Frågan är varför bara elektronisk kommunikation är värd att registrera. Borde inte posten hålla reda på varifrån ett brev skickas och till vem? TV-kanalerna hålla reda på vad vi tittar på? Vem som hyr vilken videofilm? Skivbranchen anser att loggningslagen är teknikneutral. Men varför innefatas inte då vanliga brev?

Än mer viktigt är det kanske och fråga varför inga domstolsbeslut skall behövas?

Tyvärr verkar den Svenska integriteten dött samtidigt med dess beskyddare Jan Freese. Må himmlen falla ner med hjälp av bloggosfären. Det är inte konstigt att det kommer upp förslag i EU om att registrera bloggare som en del av denna registreringshysteri. Även om det nu verkar avvärjt (se kommentarerna).

De tekniska åtgärden mot politikernas planer är att mer aktivt införa annonymitetsnätverk som gör insamlingen av trafikdata ointressant då de får svårt om inte omöjligt att kartlägga våra beteende. Samt mer aktiv användning av kryptering. Jag hoppas att vi inom en snar framtid får anonymitetsstöd som standard i våra webläsare och att fler av de servrar vi besöker/använder är stödjer kryptering.