Matupplevelse i Grythyttan

Som Maria redan har nämnt så har vi varit i Grythyttan. Jag gav henne vinprovning och en natt på Grytgyttans gästgiveri med fyra rätters middag.
Gästgiveriet grundades redan på 1600-talet men lades ner i samband med järnvägens utbyggnad, precis som så många andra gästgiverier. Driften återupptogs sedan av den numer legendariske Carl-Jan Granqvist. I Grythyttan grundade också Carl-Jan Måltidens hus som är inrymt i det som var den Svenska pavilliongen på världsutställningen 1992 i Sevillia, Spanien. Idag ägs Grythyttans Gästgiveri av Jenny Ljungberg men man känner fortfarande av Carl-Jans ande, även om inte vinkällaren inte är lika francofil idag som den var när han drev gästgiveriet.

Vi anlände till Grythyttan vid tre-tiden på eftermiddagen igår. Checkade in och etablerade oss i vårt rum. I salongerna serverades det Te, Kaffe, Scones och Chokladtårta. Efter att vi hade inmundigat eftermiddagsfikat tog vi en prommenad runt Grythyttan innan det var dags för vinprovningen. Det skall sägas att Grythyttan är ingen stor ort.

Klockan fem möte vi grythyttans hovmästare och biträdande Sommelier som tog med oss ner i ett valv byggt i skiffer. Man tror att det på 1600-talet tidvis brukades som fängelse. Vi presenterades tre olika viner. Det första var en Champange Blanc de blancs Pierre Peters bestående enbart av Chardonnaydruvor. Detta vin var det enda vita och mousserande vin vi drack under provningen. Skall sägas att det var en av de bättre Champangerna jag druckit men min favorit bland mousserande viner är ände Cremant d'Alsace från Jean Wach.

Joseph Drouhin Laforet Bourgogne Pinot Noir 2006 vilket känns som ett ganska typiskt Pinot Noir med inslag av Citrus och Äpple. Vinet finns i systembolagets beställningssortiment. Vi jämförde det med ett betydligt sötare och mörkare vin; en Amarone från Italien, Amarone della Valpolicella Classico 2004 (Systembolagets beställningssortiment). Amaronevinerna tillverkas genom att man först torkar druvorna och sedan pressar dem. Det är den delen i processen som ger den mörka färgen och sötman och passar bra med ost. Vi återkom just till detta vin lite senare under kvällen just i samband med ostbricka.

Vi beger oss nu in i själva vinkällaren som egentligen är tre stycken och innehåller fler än 7000 flaskor. Två av rummen innehåller viner från två franska distrikt medan det tredje rummet innehåller Champanger och viner från andra delar av världen. Nere i den stearinljusupplysta vinkällaren börjar vi med att prova ett Bordeauxvin från Chateau Fournas Bernadotte, 2001 Haut-Médoc. Vinet består primärt av Cabernet Sauvigon (65%) och Merlot (33%) (Systembolaget).

Vi avslutar provningen i en helt annan del av världen, Sydafrika. Paarl ligger bara ett par mil nordöst om Kapstaden. Här träffar vi på Veenwouden och deras Classic från 2003. Även detta består av Cabernet Sauvigon (47%) och Merlot (43%). Genom en större andel Merlot upplever jag vinet mer behagligt än Bernadotte. Senare under kvällen pratade vi med en av kyparna nyss hemkommen från praktik i Sydafrika som gav oss intressanta tips inför vår resa dit i höst.

Vinprovningen innehöll en trevlig blandning av viner som visade på olika stilar samtidigt som vi fick lära oss mer om vad som skapar vinets identitet. Favoriterna var nog Pinot Noirn och Veenwouden Classico. Synd bara att det senare inte finns på systemet inte heller något av Veenwoudens andra viner.

Efter provningen drar vi oss till salongerna där syskonen von Wachenfeldt underhåller med gittar och sång. Innan middagen presenterar Kocken, hovmästaren och Sommelieren kvällens meny och vin.

Till maten väljer vi de föreslagna Italienska vinerna. Först bjuds vi på en apertif av en friterad managrynskudde, kanderad charlottenlök, rödvinsvinägergelé och rödbettsreduktion. Till detta och även till förrätten dricker vi Soave Classico 2006 från Veneto. Förätten är för mig Färsk havskräfta med kräftconsommé och fänkålsterrin eller på en enklare svenska Kräft och fänkålssoppa. Maria fick annan förrätt pga allergier men den får hon berätta om själv.

Efter förrätten bjuds vi på en dryck som är en blandning av honung och citron. Drycken visar sig vara en restprodukt av något den nye kocken gör. Tänk att en restprodukt kan vara så god.

Varmrätten var brässerad högrev och hängmörad svensk biff med rökt sky, syltlök och kalvsky. Båda köttbitarna var mycket möra och fina. Det var intressant att jämföra skillnaden på hängmörat och kokmörat. Kalvskyn var kraftigt reducerad och gav en smak som i gommen som räckte fram till frukosten. Jag måste börja reducera mera. Jag tror att kokt kött börjar bli modernt igen. Jag har läst en hel del om det på senare tid och även lagat en hel del själv. Till detta drack vi en Brunello di Montalcino 2002 från Col d'Orcia Toscana. (2003 finns på Systemet.) Ett fantastiskt rött vin som var helt underbart tillsammans med de riktigt möra köttbitarna.

Jag får inte glöma presentera brödet som serverades till maten. Det var små bitar av ett otal olika sorter: ciabata, fulkorn, hårt mm. Till detta fanns deras eget smör. För ett år sedan så trodde jag inte det var allt för stor skillnad på smör och smör mer än mängden salt. Efter att i sommras handlat smör på Borough market i London så lärde jag mig att det var skillnad. Smöret i London var bra men Grythyttan tog ett kliv till. Nu är bara frågan var kan jag till vardags få tag i riktigt bra smör och inte bara de fyrkantiga paketen som finns på ICA och Coop.

Efter varmrätten tog vi en bensträckare och en nypa luft innan vi entrade osten. En klassiker sedan gästgiveriet öppnade för tretti-år sedan har varit ostbordet med en variation av i huvudsak lokalproducerade ostar. Ostbord var det även i gårkväll för oss men det är en tradition som snart kommer att brytas. Precis som vi gjorde gör många andra och äter för mycket ost och blir allt för mätta. Undra när man skall lära sig att av en bra ost behöver man bara en tumnagels storlek. Till ostarna drack vi åter igen Amarone-vinet som vi även drack under vinprovningen. På ostbordet fanns bland annat en mild Münster och till den blir vinet något extra. Jag skall säga att jag är inte överförtjust i Amarone-viner men till lite kraftigare ostar kommer det till sin rätt. Till ostarna fick vi möjlighet att pröva ett svenskt hjortronvin tillverkat inte allt för långt ifrån Grythyttan. Ett desertvin som ger doften av nyplockade och nykockta hjortron på en myr i fjällvärlden.

Jag avslutar kvällen med en Chokladterrin med nyponcréme, pistasch och maltwhiskeyglass. Personligen är jag ingen större fan av whiskey så glassmaken blev lite konstig för mig. Till detta drack vi ett Vin Santo del Chianti Classico 2002 från Marchese Antinori i Toscana.

Vi hade nu suttit och ätit i cirka tre timmar som bara hade flugit förbi med upplevelser och bra service. Dags för att få en god natts sömn.

När vi vaknade på morgonen var vi fortfarande mätta och hade smakerna sedan gårdagskvällen kvar i mun. Vi gjorde oss i ordning och gick och åt frukost. Bland de lite speciella sakerna som fanns i frukostbuffén var leverpastej gjord på älg och kantareller, ett antal egna marmelader samt skinka och korv rån hjort och älg. Vi åt en långsam och mysig frukost för att sedan checka ut och ta oss till Måltidens hus och Örebro/Grythyttans restauranghögskola.

I måltidenshus gick vi en guidad tur där vi bland annat besökte kokboksmuseet med huvuddelen av Tore Wretmans kokbokssamling. Lite intressant var att de i metodköken hade induktionshällar istället för gas av säkerhetsskäl. Efter guidningen gick vi en liten tur ytterligare kring huset och den intilliggande forsen innan vi begav oss hemåt.

En liten bit från Grythyttan stannar vi och plockar upp lite skiffer för att använda som underlägg och dekoration. Grythyttan har ett unikt skiffer som bara finns på två ställen till i världen.