11 december 2008

WMO-workshop om varningar

Nu är jag hemma från WMO-workshopen i Geneve. Vi har pratat varningar och relaterade områden dagarna i ända. Till och med långt in på kvällarna. Jag har träffat många oerhört intressanta människor.

Att sprida en varning är inte så lätt som det låter. Hur hanterar man exempelvis områden som är glest befolkade och som saknar radiotäckning, ström, etc? Hur vet jag att det är en riktig varning och inte någon som försöker lura mig? Hur kan man vara säker på att alla uppfattar dem på ett riktigt sätt?

Första dagen ägnade vi åt presentationer om var vi är idag, vilka möjligheter och problem vi har. Det var presentationer om allt från hur standardiseringsarbetet går till konkreta tillämpningar men också mer allmänna spörsmål om samordning av varningar, hur varningsarbete går till i länder med dålig infrastruktur. Jag höll blandannat en kort presentation om vårt nya varningssystem på SMHI.

På tisdagskvällen besökte ett några av deltagarna en Etiopisk restaurang. Första gången jag har ätit Etiopisk mat. Mycket gott men också annorluda.

Onsdagen ägnade vi mer åt diskussioner kring diverse frågeställningar hur vi skall använda, tolka etc CAP-standarden.

Efter workshopen avlutas fortsatte några av oss till en restaurang för att fortsätta diskussionerna och umgås mer. Denna gång var vi på en restaurang med ett menyalternativ: biff! Även detta mycket gott.

Idag, eller snarare i morse, var det dags och åka hem. Taxin hämtade mig klockan halv sex vid hotellet. Jag hade kvar en clementin som jag fick i mig innan jag åkte. Resan till flygplatsen gick snabbt trotts ihärdigt snöande. Framme vid flygplatsen går jag fram till en terminal för att skriva ut mina boardingkort. Går fram till bagage-droppen för att lämna in min inchekade bagage. Ingen där. Blir hänvisad till normala kön. Den är låååång och det händer inte ett dugg.Efter en knappp halvtimme börjar jag bli lite grinig då jag inte fått i mig någon frukost och blir också stressad. Jag har max kommit halvägs i kön. Man vet ju aldrig hur lång tid säkerhetskontrollen tar. Då öppnar de bagage-droppen. Rusar dit och får mitt bagage incheckat. Genom passkontrollen, de tittar bara på framsidan av mitt pass. Vidate till säkerhetskontrollen. Som tur är så går den snabbt och smidigt.

Tar mig till gaten där det som tur är finns ett litet café-stånd. Så jag får i mig något som skulle kunna anses som frukost. Sedan på planet. Där blir vi sittande. Efter ett tag talar piloten om att det bara finns en avisningsmaskin. Får de aldrig snö i Geneve? Tack vare goda vindar skall vi inte bli allt för försenade. Tyvärr visste jag att jag hade ganska ont om tid redan innan i Amsterdam.

Vi kommer till Amsterdam en dryg kvart sena. Innan jag går av så ropar de ut att bland annat jag som flygande till Linköping skall kontakta markpersonalen då jag kommer missa min anslutning. Jag kontaktar markpersonalen som säger tvärt om eller snarare: Spring!

Nu är det bara det att jag fortfarande är utanför Schenngen. Altså måste jag genom en ny säkerhetskontroll. På hemvägen från Afrika för en månad sedan var det långa köer till den. Den gången fick vi beskedet att man kunne gå före om planet skulle gå inom 35 minuter. Detta var fallet idag. Jag hade ca 20 min på mig. Icke sa nicke! Som tur var var inte köerna allt för långa. Jag kände dock hur tiden rann i väg. Ut genom säkerhetskontrollen och springer till min gate. Gate closed!

Bussen ut till planet hade inte åkt så de släppte på mig men säger att mitt bagage inte kommer att komma med. En minut senare säger de att planet är trasigt. Vi får gå av. Ersättningsplan på väg. Då borde jag kunna få med mitt bagage. Efter ett tag får vi besked om en ny tid för avgång, en timme efter ursprungstid. När den tiden har passerat meddelar de att ersättningsplanet också är trasigt. Yttligare ersättningsplan påväg.

Jag inser att jag borde försöka få i mig något lagat. Tyvärr är det för ont om tid att ta sig till någon restaurang. Det får bli te och en munk. Vi blir samanlagt två timmar sent iväg.
Väl i Linköping visar det sig att min väska inte har kommit med. Jag var inte ensam med det problemet. Bara att ställa sig i kön till servicedesken. De hade redan fått besked om mitt bagage, det körs hem till mig i morgon.

Jag går in genom dörren hemma exakt nio timmar efter jag gick ut från hotellet i Geneve. Det känns som om det enda jag missade med min flygning idag var att få vara med om en nödlandning, och att jag slappp det är jag glad för.

Jag är också glad att vi alltid har färdiga matportioner i frysen så jag bara kunde värma mat.

2 kommentarer:

Camilla sa...

Låter som att du har haft givande dagar i Geneve.

Men hur var det med att flyget var så mycket bättre än SJ :-)

Magnus Runesson sa...

Man kan väl säga att SJ strular jämt och flyget bara ibland. KLM:s personal är duktig på att informera. Markpersonalen i Amsterdam är det värre med. Så jag föredrar nog trotts allt flyget fortfarande.